Skillnaden mellan RFID och streckkod
RFID vs streckkod
Både RIFD och streckkod är identifieringssystem som är beroende av helt olika tekniker för att spåra objekt. Nu är de flesta av oss medvetna om streckkoden, eftersom vi är vana vid de varor vi köper från köpcentra som skannas för att göra en faktura. Men inte många vet om RIFD-tekniken, som är nyare och tekniskt mer avancerad. Denna artikel avser att skilja mellan de två systemen för fysisk identifiering genom att visa funktionerna samt fördelar och nackdelar med streckkod och RIFD.
Streckkod är informationen som lagras i en bit papper som fastnat på artikeln, som skannas med en streckkodsläsare från nära håll. Å andra sidan behöver RFID-taggen inte spåras med manuell hjälp. Streckkoder är små linjer (vertikala) tryckta nära varandra på etiketter som hänger med produkter. De kan läsas med en optisk enhet, och i dag använder praktiskt taget alla butiker och marknader det här identifieringssystemet som inte bara bidrar till att skapa fakturor utan också att hålla lager på varor. Nackdelen med streckkoder är att de behöver tas nära läsaren som ska läsas vilket är tidskrävande.
RFID står för Radio Frequency Identification. Dessa är metalliska taggar (elektroniska chips) som, när de läses med en RFID-läsare, avger en kod som tillåter läsaren att identifiera dem. Eftersom dessa signaler kan passera material måste RFID-chips inte placeras framför produkten för att skannern ska kunna läsa dem. Detta löser ett irriterande problem med streckkoder när de döljs inuti en tröja eller en jacka.