Skillnad mellan faroidentifikationsnummer och nödhändelse (hazchem) kod Skillnad mellan
Med tillväxten av teknik har många uppgifter som tycktes omöjliga för ett decennium sedan blivit uppnåliga och det också om några minuter eller sekunder. Effekterna av teknik och användningen av den har emellertid inte alltid varit en bra sak. Många gånger har människor eller vissa grupper, för deras själviska önskningar, använt den tekniskt avancerade utrustningen och prylarna till sin egen fördel på ett sätt som de har skadat andra. Också ibland används de använda teknikerna eller ämnena så att de är fördelaktiga om de används ordentligt men kan vara skadliga om de missbrukas eller misshandlas. För att motverka detta har samma teknik och uppfinningar använts för att ta reda på när tekniken används på ett sådant sätt. Detta system innehåller många hjälplinjer som 911 samt andra nödnummer och koder som kan användas för att varna människor om att det händer något som är ont. Å andra sidan kan vanliga människor också använda vissa av dessa tjänster för att informera myndigheterna om eventuella olagliga eller skadliga handlingar som de kan utsättas för. Två sådana mekanismer eller nödnummer är faroidentifikationsnumret och Hazchem-koden eller nödåtgärdskoden. Båda dessa är mer som varningssymboler som kan varna människor om ämnet i butiken som kan vara skadligt om det inte hanteras ordentligt.
Hazchem är ett system med varningsskylt som används i ett antal länder som Malaysia, Australien, Storbritannien och Nya Zeeland. De används för fordon som transporterar farliga ämnen. De kan också användas på lagringsanläggningar. Koden är en viss standard som följs internationellt och mönstret hålls detsamma så att det kan utläsas globalt. Den övre vänstra delen av plattan visar EAC, det vill säga Nödåtgärdskoden. Detta berättar brandkåren vilken typ av åtgärder som ska vidtas i en olycklig olyckshändelse. Sedan kommer den vänstra sektionen som visar FN-ämnesidentifikationsnumret som beskriver kemikalien som finns i fordonet eller förvaringsanläggningen. Den nedre vänstra sektionen anger det nummer som ska ringas upp för hjälp om hantering eller bortskaffande av kemikalien om det behövs. I den högra högra sidan finns en varningssymbol som anger vilken typ av fara den särskilda kemikalien kan presentera. Senast kommer den nedre högra sidan av plattan som bär företagets logotyp. Ibland används standard null-Hazchem-plattan som anger transport av ämnen som är icke-farliga. Denna nollplatta saknar EAC eller ämnesidentifikationskoden.
Fareidentifikationsnumret används på skyltar, särskilt i Europa för vägtransporter. Platsen är gjord för att ha en orange bakgrund. Figurerna, gränsen och den horisontella linjen som delar de två koderna är svarta. Numret i den övre rutan indikerar typen av fara, medan numret i den nedre rutan används för att identifiera ämnena. Denna identifiering grundar sig på FN-nummer som nämns i FN: s rekommendationer om transport av farligt gods. Hazard Identification Number består vanligtvis av 2 eller 3 siffror som indikerar olika faror. Några exempel är 20 för inert gas, 22 för kylgas, 23 för brandfarlig gas, 26 för giftig gas, 362 för en brandfarlig vätska som är giftig, 50 för en oxiderande substans som kan intensifiera eld etc.
Sammanfattning av skillnader uttryckta i punkterna
- Hazchem är ett system med varningsskylt, som används för fordon som transporterar farliga ämnen. De kan också användas på lagringsanläggningar. Hazard Identification Number används på skyltar för ämnen som transporteras på vägar.
- Länder där det är vanligt: Hazchem: Malaysia, Australien, Förenade kungariket och Nya Zeeland; Hazard Identification Number: mestadels Europa
- Vad betecknar avsnitt: Hazchem topp vänstra EAC, mitt-vänster-UN-ämnesidentifikationsnummer, nedre vänster nummer som ska ringas om någon hjälp med hantering eller bortskaffande av kemikalien behövs, topp rätt varningssymbol som anger risken för kemikalie, nederst höger-logo på företaget Fareidentifikationsnummer: Numret i den övre rutan indikerar faran, den nedre rutan används för att identifiera ämnena.
